Vad är vad i dräktjungeln?

Många frågar oss om folkdräkter, nationaldräkter, sockendräkter, häradsdräkter, hembygdsdräkter eller bygdedräkter, ibland till och med om folkdanskostymer.

Kärt barn har många namn.

Men vad är egentligen det ena och det andra? Bo Skräddare ska försöka reda ut begreppen.

FOLKDRÄKT kan bara kallas dräkter från bygder med väl dokumenterat lokalt särpräglat likartat dräktskick.

  En bygd med naturliga gränser som vatten, berg eller skogar, har en livlig kommunikation inom bygden, men sämre förbindelser med trakter utanför. Inom vissa av dessa bygder växte det fram ett lokalt särpräglat dräktskick.

Tillgången på både råvaror och köpevaror var i hög grad gemensam. Skräddaren sydde till hela bygden. Byarna var täta före sista storskiftet och den dagliga kontakten mellan bygdens innevånare betydde att en utifrån uppsnappad nyhet kritiskt granskades och många gånger förkastades.

Det vi kallar "social gemenskap" kan också kallas "social kontroll". Den dubbelverkande sociala kontakten mellan bygdens innevånare silade bort det mesta som ansågs "fel" modell. Både hantverkaren (skräddaren eller skomakaren) och kunden kunde dömas att böta till sockenkassan om "fel" modell tillverkats. Det hände till och med ibland att beställaren, och därmed användaren, av nymodigheten blev bestraffad "andronom till varnagel" att sitta i stocken utanför kyrkan flera söndagar.

Dräktskicket blev med tiden tämligen likformat, men aldrig exakt lika, aldrig uniformt. Små skillnader eftersträvades och kunde tillåtas.

Boendeformen tätt tillsammans och den 'normala' mänskliga avundsjukan bestämde att "min granne får inte klä sig vackrare än jag är, men jag vill, om jag kan (och törs), vara elegantare än min granne".

   Det vi kallar folkdräkt är alltså vår gamla allmoges, bondebefolkningens, dagliga dräkt fram till omkring 1850. På vissa orter, tex. i Dalarna, till långt in på detta sekel. Folkdräkt är de kläder, den dräkt, de använde i kyrkan och på fest, men även den dräkt som användes under arbete på åker och äng, i kök och ladugård, vinter som sommar. Och den borde egentligen kallas "ALLMOGEDRÄKT". (Har du hört någon säga 'folkmöbler' om 'allmogemöbler'?).

Inga andra kläder kan kallas folkdräkt. (Bilden: Tuna, Dalarna)

Sockendräkt kan vara folkdräkt. När en bygds naturliga avgränsningar sammanföll med sockengränsen är sockendräkten även folkdräkt. Detta stämmer bra på många håll i Dalarna och Hälsingland.

Även häradsdräkt kan vara folkdräkt om häradets gränser sammanfaller med bygdens. I Skåne och några andra områden i södra Sverige var detta vanligt.

FOLKLIG DRÄKT.
Ett viktigt begrepp är folklig dräkt. Det har en vidare betydelse än folkdräkt. Alla kläder som enkelt folk i stad och land använde kan kallas folklig dräkt även om de saknar den lokala särprägel som är folkdräktens adelsmärke. Folkdräkt är givetvis folklig dräkt, men folklig dräkt behöver inte vara folkdräkt.

Vissa yrkesbetonade plagg som smedens skjorta och slaktarens förskinn är folklig dräkt. De kläder den enkle borgaren i staden bar är folklig dräkt. De plagg bönder i närheten av städer och större orter använde och som inte var lokalt särpräglade är folklig dräkt.

Folklig dräkt är inte folkdräkt, men ändå lika värdefull som exempel på vår folkliga kultur.

BYGDE- och HEMBYGDSDRÄKT.
Men bygdedräkt och hembygdsdräkt, vad är det?

På många håll utvecklades aldrig något lokalt särpräglat dräktskick. I och omkring städer och större orter med livlig handel, nära marknadsplatser och områden där handel och sjöfart var vanligt, blev kontakterna med nyheter så många och påverkan utifrån så stark att den sociala kontrollen inte klarade av att styra och likforma klädvalet för den enskilde medborgaren.

Sedan, runt 1850, dog användandet av lokalt särpräglat dräktskick, folkdräkt, ut i nästan hela Sverige.
Handels släpptes fri på landsbygden. Gårdarna skiftades ut till de nystyckade markerna. Det blev längre mellan husen. Det blev mycket svårare att hålla kontroll på grannen.
Bondefamiljen började härma 'fint folks' klädsel.
När kon är borta märks att båset är tomt.
Runt sekelskiftet började 'fint folk' styra ut sig till bönder.
    Redan vid sekelskiftet började 'fint folk' nyskapa och rekonstruera dräkter från sitt område, om det inte fanns någon dräkt med lokal särprägel.
Viljan att ha en dräkt från just 'min' gick i vågor och var ibland mycket stark.

   Ibland hittades ett eller flera enskilda plagg att bygga en dräkt på, andra gånger fanns kanske bara en ensam bindmössa (om ens det) kvar. En bindmössa, som användes både i folkdräkt och borgelig dräkt fick ge tonen till alla andra plagg.
En bygdedräkt, en hembygdsdräkt, var född. (Bilden: Huddinge)

Dessa dräkter har ett värde som symbol för en samhörighetskänsla inom ett område, och är ett uttryck för tillkomstårets kulturhistoria. Men de kan sällan spegla vår gamla klädkultur.

NATIONALDRÄKT.
Under de nationalromantiska strömningarna runt sekelskiftet blev det populärt med nationaldräkter. Så kallade under denna tid de folkdräkter (och även nyskapade dräkter) som 'fint folk' roade sig amed att klä ut sig i.

Termen är orimlig. Den betyder att hela Sveriges befolkning skulle ha haft en enhetlig dräkt. Nationaldräkt blev ett samlingsnamn för alla pittoreska dräkter 'fint folk' klädde ut sig i ibland.
Även landskapsdräkter är en orimlighet som ofta användes vid denna tid (och tyvärr fortfarande används). Båda termer är mer romantiska än korrekta.

Men ALLMÄNNA SVENSKA NATIONALDRÄKTEN är inte den en nationaldräkt? Enligt sekelskiftets språkbruk, i nationalromantisk yra, är den en nationaldräkt.

Den skapade i Falun av Märta Jörgensen 1902-1903. Inspirationen till svenska dräkten, som hon förkortade namnet till, fick hon som trädgårdselev av Kronprinsessan Viktoria på Tullgarns Slott något år tidigare.
Kronprinsessan Viktoria från Baden-Baden i Tyskland ville manifestera sin nya nationalitet och bestämde att när hon vistades på något av de lantliga slotten (Tullgarn, Sofiero och  Solliden) skulle hon och hovet (=damerna) bära nationaldräkter.

Som nygift med Slottsträdgårdsmästarens son flyttade det unga paret till Falun. Märta Jörgensen slog sig där samman med 'likasinnade damer' och bildade "Svenska kvinnliga Nationaldräktsföreningen" och ivrade för bruk av 'nationaldräkter'.

Men då många av föreningens medlemmar kom från städer och andra orter utan eget dräktskick uppstod behovet att skapa en dräkt även åt dessa. Det blev "Allmänna Svenska Nationaldräkten", nerkortat till din svenska dräkt. Och vid återupptäckten omdöpt till Sverigedräkten.

Både nationalism och mode går i vågor. Nu är både "nationaldräkter" och folkdräkter populärare än någonsin.

Bo Skräddare.

Ovanstående är en artikel som ingick i Bo Skräddares artikelserie om folkdräkter i tidningen LAND. Denna artikel fanns med 26 aug 1963. Artikeln är lätt omarbetad.    
© Bo Skräddare 1963 - 2007.  Tel: 08-711 4060.

Mera om Sverigedräkten.     Med Märta Jörgensens egna ord.

      Tillbaka till sidan ett. E-mail till Bo Skräddare:

Observera att bilderna inte får användas annat än för Ditt högst privata bruk! De får inte publiceras eller användas i visningar eller liknande utan mitt skriftliga tillstånd enligt lagen om upphovsmannarätt.  © Bo Skräddare.  Tel: 08-711 4060.  COPYRIGHT:  All photographs on this site are my copyright.  If you wish to use them for your own personal use then I will be pleased and flattered.   However, if you wish to make any commercial use of these images then you will require my permission.   High quality images of any of these photographs can be supplied on request.  You may contact me by E-mail: